~CATMARK~

~~~ SlowBlog om att kommunicera och leva ~~~

Skilj på kommunikation och reklam

Kategori: Allmänt

Ytligheten är enorm och den breder ut sig över en gigantisk yta.

Många politiker, beslutsfattare och ledare får uppenbarligen råd från reklamfolk i känsliga frågor. Det är helt galet. Reklam och kommunikation måste hållas isär. Det är två helt olika områden. Blanda inte ihop dem.

Att göra bra reklam för en plats, verksamhet eller produkt kräver insikt och kunskap.

Att kommunicera tryggt om vad som händer rent faktamässigt, tydligt och vid speciella händelser kräver insikt och kunskap.

Båda dessa områden ska hanteras av proffs. Uppdragsgivarna måste förstå att det är två helt olika områden. Helt olika. Ge respektive uppdrag till rätt personer.

I kommentarer och svar som man ser/hör idag från olika typer av ledare, så går mycket fullständigt åt skogen. På många sätt. Det blir pinsamma svar, oinsatta och ytliga. Situationen förvärras.

Ytligheten sprider sig också genom att man inte tänker längre än nästa sekund.

Man måste tänka efter. Se helheten.

Situationen man befinner sig i, vad beror den på egentligen? På djupet. Om man går tillbaka i tiden, olika skeden, beslut och mycket mer, så får man en bild av helheten. Sen kommer frågorna, om konsekvenser, ansvar och lösningar. Tänk.

När man har den grunden så har man något att utgå ifrån när man kommunicerar. 





...

Goda minnen om Baltikum

Kategori: Allmänt

Jobbade ihop med folk i Estland, Lettland och Litauen på 90-talet. Friheten de fick är ett minne som fortfarande känns i hela kroppen när jag tänker tillbaka på det. Det känns faktiskt en varm, otrolig glädje fortfarande.


Första kontakterna var via telex (googla på det ni!!!) medan de ännu var ockuperade av Sovjet.

När man sen följde deras väg ut ur helvetet så var det fantastiskt! Demonstrationen med alla som bildade en lång kedja av människor som höll varandra i händerna... Och sååå mycket mer.

När de blev fria så kom vi närmare varandra och jag hade den enorma lyckan att få jobba ihop med flera av dem inom räddningstjänst.

Vi började skapa gemensamma snabbinsatsstyrkor, för att kunna stötta varandra inom räddningstjänst runt Östersjön. Finland var självklart också med.

Då kände man hur lika vi är som folk. Samma inställning, samma resonemang och samma sanslösa humor! Det har jag upplevt som mycket olika beroende på land i världen. Därmed menar jag inte att det är bättre eller sämre, med olika sorts inställning, uttryck och humor. Bara att det förvånade mig att vi kändes som "rätt gäng" från start.

Och apropå humor:
Det första jag lärde mig på estniska var "kohvikoor" (kaffegrädde)! Och sen "see on lennuk" (det är ett flygplan). Slutsatser får ni dra själva! Hahaha! Kanske kombo av fika och vaksamhet?

Det första min arbetskompis i Estland lärde sig på svenska var "Men va fan?!"
Detta på grund av min ständiga kommentar över det mesta! Allt från galna idéer och felskrivningar till datoruppkopplingen!

Ja, många underbara minnen från samarbetet. Måtte banden mellan Norden och Baltikum vara starka och hålla för allt i framtiden!







...

Det finns de som förstår att Försvarsmakten måste få öva

Kategori: Allmänt


Gotland ~ 13 år sen:

MDG/Gotl Militärdistrikt, jag var infochef.

Förtvivlad man på norra ön ringer, arg och ledsen. Deras stora hund blir dödsrädd när det skjuts i närområdet (Trakten Asunden mm rejäla kanoner). Hunden rusar ned i källaren, lägger sig under trappan, ligger och skakar.

Jag säger att det är hemskt, börjar förklara att de behöver öva och att de inte kan sluta skjuta.

Då säger han:
Nej, nej, det är inte det jag menar! Jag vill bara veta innan när det ska skjutas, så jag kan ta hunden och åka in till stan! 

Han är alltså inte arg, bara väldigt ledsen. Det är Visby, som gotlänningar kallar "stan". För honom och hans familj är det alltså så självklart att Försvarsmakten måste öva, så han är beredd att ta med hunden, åka från sitt hem, 5 mil bort, bara han får veta när!
För att hunden ska överleva.

Och jag har sett rädda djur, tro mig, de kan faktiskt dö av skräck. Jag hade tur med min hund, troligen kombination av uppfostran, TUR och gener. Rasen (briard / Chien de Brie) har ursprung som rapporthund i krig! Det är mycket ovanligt att ha sån tur med djur.

Denna underbara människa glömmer jag aldrig! Måtte det finnas många som honom och hans familj!
Om jag hade vetat vad han heter så skulle jag vilja skicka en stor bukett blommor till dem! 

TACK för att ni finns!





.