~CATMARK~

~~~ SlowBlog om att kommunicera och leva ~~~

Politik - för Sverige

Kategori: Allmänt

Det fanns en otrolig samarbetsvilja mellan politiska partier på Gotland för tjugo år sen. Vet inte hur det är idag.

Man stod för grunden i respektive parti, var tydlig med den och hade det som utgångspunkt. Inget luddigt och otydligt. Man diskuterade, debatterade och lät åsiker sägas.

Men man gjorde det UTAN hat, hot, hyckleri, hån och annat lågt. Utan dryga kommentarer.

Självklart hände det även där och då, att man sa ironiska saker. Men den delen var extremt liten i förhållande till vad man ser i Sverige idag på fastlandet.

På Ön hade ALLA partier - dess företrädare i kommunledning/ kommunfullmäktige/ kommunstyrelse - ett gemensamt mål:

Gotlands bästa! Ön skulle leva, utvecklas och klara kriser.

Jag hade full respekt för de politiker jag jobbade ihop med och träffade i olika sammanhang. Från vänster till höger (jag står politiskt nånstans i mitten). Visst, de slogs för sitt respektive parti, men fokus var helt klart Gotland.

De pratade MED varandra, inte MOT varandra. Diskuterade fram lösningar som de kunde vara överens om. Detta sansade beteende gjorde att även om ledningen skiftade mellan val, så gick ändå utvecklingen framåt. Det tog inte stopp för att allt skulle ändras.

Gotland i fokus.

Tillsammans jobbade man för ön och dess framtid.

När jag flyttade från ön blev jag överraskad och medveten om den stora skillnaden på samarbetet där jämfört med alla andra delar av Sverige.

På fastlandet slåss man mot varandra i första hand. Hela tiden är det viktigt att man "säger ifrån" och minsann ska visa att man är bäst. Samverkan och lösningar för Sveriges bästa verkar vara totalt bortsorterat.

Varför?

En förklaring är att Gotland är ofta, i de flesta sammanhang, utlämnat till att klara sig själv. Oavsett vad det handlar om. Grannkommuner och allt annat - högt som lågt - ligger långt bort, både geografiskt och insiktsmässigt. I kriser måste man hjälpas åt på ön. Det tar enorm tid, kraft och pengar att få hjälp från fastlandet.

Kan man hoppas på att den gamla gotländska modellen får ny kraft och smittar av sig till hela Sverige?

Vi har ett fantastiskt land.
Värt att försvara.
Demokrati.
Yttrandefrihet.
Tryckfrihetsförordningen.
Och mycket mer.
Grundlagar som är historiska och ändå rätt unika idag i världen.

Ett vackert, underbart land.

När ska politiker fatta och börja jobba ihop för att inte Sverige ska förfalla och försvinna?

Och sluta bilda allianser! Varken på mitten, höger eller vänster!

När jag röstar vill jag SJÄLVKLART kunna rösta på det parti som står närmast mina åsikter. Inte vara tvungen att rösta på nåt annat för att de gullar ihop sig med partier som står för saker som jag ALDRIG skulle stödja!

Partiet med flest röster vinner. Punkt.
De ska leda landet.

~~~

För Sverige - i tiden!

~~~


" Konst... "

Kategori: Allmänt

Allt får tydligen kallas "konst" idag.


Man får göra vad som helst, hur fult som helst, hur sjukt som helst. Kallar man det "konst" så är det hyllat.

Ett fejkat självmordsförsök som skrämde människor. Men det var ju en "installation" eller nåt, alltså konst. Inte nog med den galenskapen, media lyfte fram det ... inte som nåt vedervärdigt, sjukt, elakt - utan förklarade för oss hur man faktiskt kan se det som konst.

Det finns oändligt många konkreta exempel på otäcka, groteska och obehagliga saker som kallas konst. Men jag orkar inte ens ta upp det här, för det är direkt äckligt. Om "vanliga" människor skulle göra nåt liknande skulle det vara straffbart.

Många som kallar sig konstnärer idag kan inte ett dugg om vad vi rent fysiskt/biologiskt uppfattar som vackert och behagligt. Form, färg och så mycket mer finns det mängder av forskning på hur det uppfattas av våra  sinnen. Men det har de inte en j...a aning om.  Motiv på tavlor, skulpturer, arkitektur, filmer, foton, "installationer" - ja allt man kan tänka sig som ska skapas - det finns en rejäl grund av kunskap som man kan utgå ifrån för att faktiskt få till något som är värt att kallas konst.

Nu hånler säkert många och tänker "bara för att hon har en annan smak..." - men NEJ, det handlar inte om olika smak. Det som är fruktansvärt är när det inte finns någon kunskap alls om det enkla grundläggande.

Jag kan uppskatta konst, inredning, arkitektur, film, foton osv, som inte tillhör min "smak". Jag skiljer på vad jag tycker om och det jag inte tycker om men som ändå har kvalitet.

Man kan få epileptiska anfall (seröst) av visst ljusfenomen. Tänk på det om du gör film.

Olika färger reagerar vi på rent fysiskt.

Gyllene snittet. 
Asymmetrisk balans. 
Optisk mittpunkt. 

Det är bara ett par exempel på en enorm kunskapsbank att hämta information ifrån. 

Och mycket mycket mycket mer finns som ren fakta att utgå ifrån om man ska vara konstnär. Om man verkligen vill. En verklig konstnär. 

Inte konstigt.

Om man ska kalla sig konstnär.





...

Almedalen - Goda råd

Kategori: Allmänt

Besök åtminstone ETT seminarium och/eller träff som ligger "utanför" ditt "område". Ta nåt HELT annat som avbrott i ditt yrkesområde. Man blir glatt överraskad - det kan ge mycket! Idéer, insikt, förvåning över likartade problem och mycket mer. Det kan ge fantastiskt mycket på många sätt. Energi, samhörighet, nya kontakter och utveckling. 

Ta sköna skor. Ej högklackat.
Det är mycket backigt i Visby,  kullersten och gatsten. Livsfarligt med höga klackar. Har fastnat (!) några gånger... Bra med "promenadskor" - tänk också på sulorna, inte hala rackare!

Ta INTE paraply. Det är extremt trångt och massor med folk. Ett paraply är som ett ofrivilligt vapen, du river garanterat dem du möter med pinnarna i paraplyet! Ta en regnjacka/kappa med i packningen. Om du envisas med paraply, ta ett extremt litet.

Ta med en solfjäder!
Jag skojar inte!
Det har jag haft hängande i snöre i bältet eller i handväskan. Många seminarier är i mycket varma lokaler, med massor av folk. Trångt. Varmt - obeskrivligt varmt! 
En solfjäder låter inte - som batteridrivna handfläktar - och tar nästan ingen plats. Och gör underverk när man nästan svettas ihjäl.

Träffa folk, prata med folk, de du känner och de du inte känner. Att träffas IRL är ovärderligt. Ordna gärna Tweetups - det ger mycket!

Jag fixade en tweetup för folk intresserade och engagerade i försvarssektorn i Almedalen 2014. Det var roligt, trevligt och det blir lättare att förstå varandra i den digitala världen när man setts i verkligheten.

Har gett de här råden - och några till - i några år nu. Jag kör repris på dem då och då, så sprids det nog så småningom!

Njut i Almedalen!







...