Tonen
Kategori: Allmänt
Vi har väl alla nån gång (kanske ofta...) nästan svimmat av sorg, skräck, förvåning eller ilska över vissa kommentarer och "uttalanden" i digitala kanaler.
Vi går då igång och reagerar på ett eller annat sätt. Ja, ni vet.
Jag återkommer ofta till min grundinställning:
Vi är samma människor som för 100.000 år sen. Vår kropp och hjärna har inte muterat in i den digitala Tellus - än.
Alltså beter vi oss likadant. Och jag menar inte "grottmänniskor" som ett nedvärderande uttryck.
Om vi ser eller hör något som vi reagerar på så kommer den första reaktionen i tanken. Nästa i en tyst kommentar till en själv. Den tredje KANSKE till en nära människa. Den fjärde - om den yttras - till fler.
Saken är den att vi vräker ur oss exempelvis "JÄVLA ******!!!!!" i den första tanken. Sen "Va' f*n, gjorde hon så för..?!" i den tysta egna kommentaren. Och när man till slut pratar med någon, så har man oftast helt omedvetet (normalt beteende) en mer vettig nivå - "Jag fattar inte hur hon kunde göra så?".
De där olika stegen försvinner i den digitala världen vi lever i.
Vi skriker ut den första ryggmärgsreaktionen direkt - till hela världen.
Sen tar det ett tag.
Sen skäms vi.
Och tänker:
"JÄVLA ****!!!"
Om oss själva.
Vilket andra skriver...
~~~~~
Lösning:
Uppenbar men ack så svår:
Lugn, lugn, lugn.
Vänta.
Tänk.
Vänta.
Skriv.
Jorå - jag pratar med mig själv. Också.
...