Tekniken tar över. I bilen, hemma och i relation till omvärlden. Vi använder tekniken för att samtala, ordna saker i vardagen och mycket mer.

Har det gått så långt att vi snart inte använder tekniken för att nå varandra, utan bara för att nå ut?

Det viktiga tycks inte längre vara att ha konstruktiva diskussioner för att komma vidare, utveckla något eller komma fram till en lösning. Nej, det viktiga är att andra ska se och höra - inte att man själv ska lyssna.

Se vad jag skriver, hör vad jag säger. Det betyder inte alltid att det en viss person driver är "rätt". Men ytligheten som följer av att man kommunicerar via teknik gör att man tolkar som man vill. Eller undermedvetet. En slags propaganda på olika nivåer kanske. Den som syns och hörs mest får beundrare, följare och gruppbildningen är igång.

Vi borde nog sträva efter att se varandra i ögonen mer. Träffas i samma rum och diskutera.

Läsa av tonfall, kroppsspråk och blick.

Självklart är teknik bra. Livesändningar från seminarier, snabba nyheter och rapporter via Twitter. Crowdsourcing och allt möjligt. Men vi får inte låta den mänskliga, fysiska närvaron försvinna.

Fortfarande behöver vi kunna se varandra i ögonen - i dubbel bemärkelse.